söndag 24 juni 2012

Hur solidarisk är socialdemokratin i Sverige?

Vi socialdemokrater pratar gärna om solidaritet och har det som en av grundpelarna i vår politik. Det handlar om att vi vill att alla ska vara med, att alla ska få nya chanser, att alla ska känna sig delaktiga och sedda. Vi vill skapa ett samhälle där alla har en plats och möjligheter. Ett samhälle där vi ställer upp för varandra eftersom det gynnar oss alla. Frågan jag vill ställa är hur solidarisk är socialdemokratin i Sverige egentligen. Jag tänker inte fokusera på det som sker i vårt eget land men däremot det som sker ute i Europa med eurokris och allt.

Vi har alla matats från media om vad som händer med euron, Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Irland, en ensidig matning. Vi har fått klar för oss att det är medborgarna i dessa länder som själva har skapat krisen och får nu vackert klara av det hela. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har i media pekat i den riktningen och stött Angela Merkels åtstramningspolitik. En politik som skulle lugna marknaden och få Europa på fötter men som i dag har gjort att arbetslösheten skenat iväg, marknaden är inte lugn och Europa kastas in i en spiral nedåt, som ett brev på posten vinner också de högerextrema partierna allt större makt och inflytande.
Socialdemokratin då i Sverige? Vi har också fallit in i högerns sätt att se på krisen och vilka som är skyldiga. Vi pekar mer än gärna ut greker, spanjorer, italienare, irländare och portugiser som ansvariga för krisen. Vi säger snabbt nej till idéer om hur krisen ska kunna lösas och muttrar om att den som är satt i skuld är inte fri och att därför måste det sparas. Det är med andra ord inte så mycket solidaritet med de europeiska folken som den svenska socialdemokratin står för.
Vem bär skulden för eurokrisen? Jag rekommenderar att alla som är socialdemokrater, våra sympatisörer men också alla andra att noga läsa Peter Wolodarskis analyser av krisen i Europa. Gör vi det inser vi var de riktiga problemen finns, nämligen på finansmarknaden där banker och finansinstitut gör som man själv vill. Katrine Kielos har också en bra debattartikel i dag om det som sker i Europa.
Jag anser att det måste bli ett slut med det. Jag vill istället se svensk socialdemokrati gå i bräschen för en ny europeisk politik med verklig solidaritet sätts i centrum. Vi kan inte säga nej till nya förslag som kommer från vänster om hur krisen ska vändas utifrån en rädsla att det ska leda till överstatlighet i Europa eller att exempelvis finansmarknaden flyttar till USA (samt att Göran Persson ska blanda sig i). Det är dags att vi på allvar omfamnar EU och ser till att ta det ansvar som svensk socialdemokrati måste göra för att kunna bygga ett nytt EU med hopp om en bättre framtid. Priset för att inte göra det är mycket högt och vi kan definitivt inte använda oss längre av ordet ”solidaritet” om vi inte tar steget.
Martin Moberg funderar övr solidariteten. Ola Möller i en kritisk analys av Folkpartiet. Högbergs tankar om pension och vinster, samma sak gör Martin Moberg.

1 kommentar:

  1. Bravo Roger, som du vet har jag redan från början haft åsikter åt detta håll. Vi måste nog ta fram blåslampan för ledningen så att de förstår att de inte bara kan sitta tysta i detta.

    SvaraRadera