Socialdemokraterna måste fånga upp olika rörelser under 2012

Även om julen fortfarande pågår vill jag i dag börja skriva om socialdemokraterna och vad 2012 kan innebära för partiet. Det kommer att bli ett antal bloggar som kommer att ha fokus på detta fram till nyårsafton. I dag skriver jag om att socialdemokratin nu måste fånga upp de rörelser som finns i vår samhälle och bygga en politik utifrån detta.

I Efterarbetet läste jag en intressant ledare som tog upp att socialdemokraterna har missat att fånga upp tre stycken viktiga rörelser, rörelser som vi är i stort behov av, och som gör att vi är i otakt med vår samtid. Även om Håkan Juholt korrekt har fångat vår tid genom att peka ut att vi måste bygga ett kunskapssamhälle, ha en värdeburen tillväxt samt sociala investeringar gäller det för oss att fånga upp de rörelser som finns som på ett mer direkt sätt har tolkat, är en del av och driver sin samtid.

Under 1980-talet missade socialdemokraterna att fånga upp miljörörelsens tankar och idéer. Det ledde till att Miljöpartiet kunde skapas och sedan växa. Vi socialdemokrater måste ta till oss miljörörelsens tankar, idéer och förslag på hur morgondagen ska kunna bli en bättre värld att leva i ur ett miljö- och klimatperspektiv. Med all respekt för Miljöpartiet men det partiet har inte förmågan att koppla ihop en god miljö med solidaritet, rättvisa och jämlikhet på ett sådant sätt att både naturen, världen och människor faktiskt tillsammans blir vinnare.

Den andra rörelsen handlar om den globala rättviserörelsen som redan kring millennieskiftet hade analyserat kapitalismens och marknadsekonomins avigsidor på ett sådant sätt som gjorde att miljontals människor kände igen sig men också fick en provkarta på skarpa och skärpta förslag för att göra världen bättre. George W Bush och hans begränsade syn på världen gjorde att detta tappades bort men som än en gång har fått möjlighet att komma i centrum på grund av finanskrisen och den längre lågkonjunktur som nu följer.

Socialdemokratin har mycket att lära härifrån. Vi har tyvärr hamnat på efterkälken i diskussionen om hur finanskrisen ska lösas. Hela den europeiska socialdemokratin ligger långt efter och har inga skarpa lösningar att komma med. Här borde vi lyssna på rättviserörelsen och de globala rörelser som vill bygga en annan form av global värld där människorna blir vinnarna, inte de stora företagen och definitivt inte finanskapitalisterna och deras kortsiktiga tänkande. Vi behöver tankarna för att kunna forma en bättre politik.

Den tredje handlar om den frihetliga rörelse som finns som sätter rätten till et fritt informationsutbyte och rätten till det egna privatlivets okränkbarhet i centrum. Nu har socialdemokraterna accepterat det som FRA egentligen skulle innehålla från början, som presenterades för ett par år sedan. Vi måste lära oss att lyssna in vad den nya teknik- och informationsrörelsen pratar om och ta till oss av detta. Det går inte att bygga lagar som egentligen drabbar de vanliga invånarna i ett land medan de som man vill ha tag i är så pass slipade att de inte går att spåra på internet alternativt inte använder sig av datatrafik eller annan form av kommunikationsteknologi.

Vi socialdemokrater måste inse att tiden har kommit att ta till sig dessa tre rörelser. Inte bara i form av att vi pratar om dem och försöker berömma dem utan också att vi på allvar bygger in deras idéer och förslag i socialdemokratin. Under 2012 måste vi på allvar börja göra detta. Allra helst ska det landa i att programkommissionen får med det i byggandet av det nya partiprogrammet. Vi måste göra det. Något annat finns inte.

Johan Westerholm skriver om utblick 2012 och att partiet står vid ett vägskäl samt om SMS-ekonomins slut. Aftonbladet om att inte bara tjäna pengar på samhället utan faktiskt att vara med och bidra. Andreas Bergh i en debattartikel som det kan funderas över. Om att det behövs mer verkstad än snack från regeringen när det handlar om vräkta barn. Madelene Syrén skriver att arbetsgivarna borde få ersättning för ungdomars praktik.

Skrota vårdnadsbidraget! Miljöpartiet i Ystads kommun säger ja till vårdnadsbidraget - viktigare att sitta vid köttgrytan.

På riksplanet är Miljöpartiet stenhårda motståndare mot vårdnadsbidraget men på lokalplanet, i detta fall Ystads kommun, väljer partiet att genomföra detta. Partiets företrädare tycker det inte är så konstigt att gå med på det då det är en del av alliansens överenskommelse för att styra kommunen. Det är verkligen att göra allt vad man kan för att bita sig fast vid köttgrytan.
 

Det är intressant att se hur alliansen skyddar vårdnadsbidraget. Den lokale kristdemokratiske ledamoten i barn- och utbildningsnämnden anser att det handlar om valfrihet. Ett ord som nu verkar vara standard i det allianska språket, tillsammans med sänkt skatt, som är lösningen på allt. Ingen djupare analys verkar ha gjorts vad detta egentligen innebär.

I Sverige omhuldar vi tanken att människor ska arbeta. Det kommuner, landsting och stat ska göra är att skapa möjligheter och underlätta för människor som arbetar samt för de som har arbetat. Det handlar också om att satsa på barnen och ungdomarna samt ge äldre och sjuka instrument som gör att de kan behålla sin självständighet och delaktighet även när det är svårt.

Vårdnadsbidraget marknadsförs som ett alternativ för de föräldrar som vill stanna hemma med sina barn. Istället för att ha barnen på förskolan och liknande ska föräldrarna istället kunna välja att vara hemma och få betalt för det. Det kallas för en valfrihetsreform. Någon valfrihetsreform är det definitivt inte då forskning kan påvisa att det till största delen är kvinnor som använder detta.

Det är ett bidrag som betalas ut av en regering och partiet som talar föraktfullt om bidragssamhället.

En viktig fråga som vi alla måste ställa oss är om våra skattepengar ska gå till att betala människor för att de ska vara hemma. Det handlar inte om att de har varit med och betalat in till en försäkring som de sedan kan använda sig av i olika delar av livet som exempelvis arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen. Vårdnadsbidraget är ett bidrag som kommunerna betalar ut och är därmed ingen försäkring.

Här går skattepengar till att betala människor för att vara hemma. Skattepengar ska inte gå till detta. Vi ska inte använda pengar för att på det sättet se till så att de kan vara hemma. Det är att använda skattepengarna på fel sätt. Ja, det är rent av ett stort slarvande med skattepengar.

Vi måste alla ställa oss frågan om vi i Sverige har råd med att kasta ut pengar till människor för att de ska stanna hemma. Jag tycker att dessa pengar ska användas istället för att få människor i arbete.

I Ystads kommun har alliansen avsatt 400 000 kronor per år till detta. Pengar som jag hellre hade sett gå till sommarjobb för kommunens ungdomar. Ungdomsarbetslösheten är hög och en sak som arbetsgivarna efterfrågar är att unga har arbetslivserfarenhet. Sommarjobb är mycket bra för detta och något som kommunen borde satsa än mer på. Vi socialdemokrater vill att ungdomar ska ha rätt till ett sommarjobb i kommunens regi. Dessa 400 000 kronor hade varit en mycket bra investering om de hade kunnat gå till att skapa fler sommarjobb. Nu är det rent ut sagt slöseri och dålig hantering av skattepengarna.

För Miljöpartiet är det ett stort trovärdighetsproblem, inte bara på det lokala planet utan också på riksplanet. För om Mp utan större problem köper alliansens politik på lokalplanet, hur ska det då inte vara på riksplanet. Går det att lita på Miljöpartiet?

Martin Moberg frågar sig vad som händer mellan Carema och moderaterna. Krister Krassman och Peter Johansson diskuterar Kd:s interna stridigheter.

Nu är det "rödstället" på och blicken mot framtiden som gäller

Dagens opinionsmätning från SCB visar att socialdemokraterna når sitt sämsta resultat i den mätningen. Partiet hamnar på 27,7 procent. Det är inte ett bra resultat, speciellt inte som att vi vill att minst 40 procent av väljarna ska finna att vi har bäst politik. Vandringen dit är lång men istället för att försöka gräva ned sig och klaga på andra gäller nu följande. Det är dags att dra på oss ”rödstället” och ha blicken mot framtiden när vi arbetar hårt för att förtjäna invånarnas stöd. Det är det enda som hjälper.
 

Vi socialdemokrater har en lång väg framför oss. En väg som vi inte kan låta Håkan Juholt själv gå längts fram på. Vi måste tillsammans arbeta för att lyfta socialdemokraterna för den som tror att ett byte av partiledare löser allt kan glömma det illa kvickt. Så fungerar det inte. Allmänheten har en rotad skepsis mot oss som har förstärkts under hösten. Självklart spelar det roll det som har skrivits och sagts om Håkan Juholt men minst lika tungt vägande är de interna striderna som pågår bakom kulisserna som vi har kunnat se i media. Väljarna reagerar på detta för varför lägga röster på ett parti som inte tar deras vardag, oro och drömmar på allvar utan istället håller på och hugger varandra i ryggen. De som sysslat med detta har spelat ett högt spel som det verkar som att de förlorar, vilket hela partiet kommer att vinna på.

Socialdemokraterna har inte tid med att hålla på med interna strider då vi måste förnya partiet, utveckla organisationen och bygga en socialdemokratisk politik som väljarna känner igen sig i. Det är lite mer än 1 000 dagar kvar till valet. All vår kraft och fokus måste ligga på att ena oss och bygga en politik som förbättrar Sverige. Varje partimedlem som håller på med maktspel och annat trams förstör och försämrar våra möjligheter.

För det är så att socialdemokraterna är inte ett alternativ på riksplanet så länge som sådant trams håller på. Människor är faktiskt intresserade av vad vi vill och vad vi tänker göra för att hjälpa människor att stilla deras oro för framtiden och hjälpa dem med deras drömmar om en bättre framtid.

SCB:s mätning pekar ut för oss två saker som vi måste göra. Jämför man med i maj i år då vi låg på 34 procent finns det faktiskt saker att ta med sig i det fortsatta arbetet.

1: Hålla ihop partiet. Vi förlorar i opinionen när partiet är splittrar. Väljarna tycker inte om det och vi måste lära oss detta nu en gång för alla. Nu måste energin går till nummer två:

2: Förbättra organisationen och utveckla vår politik.

Lärdomen från i maj är att människor började uppfatta vår politik som intressant och något som de kunde känna igen sig i. Nu är det tvärtom då vi har tappat detta fokus.

Det gäller att hela organisationen nu kommer upp på banan och sätter fart. Jag är mycket orolig över utvecklingen i exempelvis Stockholm där partiet ligger runt 20 procent, och har backat sedan 2002. Här behövs kraftfulla åtgärder på olika plan och få fram en politik som väljarna känner igen sig i, som de ser är socialdemokratisk och pekar mot framtiden. Vare sig vi vill det eller inte så är det viktigt att S går fram i Stockholm för att kunna vinna valet 2014.

Ulf Bjereld om SCB och socialdemokratins framtid. Röda berget om ett väntat resultat. Monica Green om att det hade kunnat vara värre. Moderaten Kent Persson om att landskapet har ändrats. Krister Krassman om maktskifte. Högbergs tankar frågar om botten är nådd. Parkstugan funderar över småpartiernas framtid inom alliansen. Martin Moberg skriver om en mätning som är ett problem för Kd och Reinfeldt. Johan Westerholm om att nu ska inte snooze vara på. Anna Ardin frågar om S har híttat kompassen igen.

Omvärldens utveckling ställer krav på Sverige

Jag tillhör dem som anser att vi socialdemokrater måste bli bättre på att vara i samklang med vår samtid och utgå ifrån den i byggandet av en bättre och framtidsinriktad politik. Kritiken från min och andras sida har emellanåt varit intensiva. Det finns fortfarande synpunkter på detta men i flera tal har Håkan Juholt visat på att han har insikter och kunskaper i hur dagens samhälle ser ut. Gårdagens tal innehöll definitivt en klockren beskrivning av hur dagens samhälle ser ut och det märks att han vill att vi bygger en politik utifrån detta.
 

Det kan ibland bli lite för mycket inhemsk politik i våra diskussioner. Inte för att det är fel men den internationella dimensionen behöver också föras in för att visa på problem och möjligheter som finns för att kunna bygga ett bättre Sverige. För i den internationella utblicken och analysen ligger också nycklar till hur Sverige ska bli bättre och invånarna få det ännu bättre. Den som förstår det internationella förstår därmed också sin egen samtid.

Håkan Juholt visade upp i går klart och tydligt att han har koll på vår samtid. Han tog upp sin resa till Indien och det som händer där. Miljonstäder växer upp, företag massrekryterar högutbildade människor samtidigt som landet konkurrerar med låglönejobben. Ett företag anställde 35 000 ingenjörer varje år, en siffra som bland annat motsvarar 25 stycken Chalmers. Enorma siffror. Samtidigt i enbart Peking, Kina, finns det 60 universitet/högskolor och varje år utexamineras minst 400 000 ingenjörer, i Sverige knappt 6 500 stycken. Det här är en realitet som sker i vår egen samtid och något som Sverige måste förhålla sig aktivt till.

Håkan Juholt har insett vad som sker runt om i världen och därmed vilken utsatt situation som Sverige befinner sig i. Vi hör aldrig alliansen prata om detta utan istället pratar de om att sänka skatter och helst vill man sänka fler skatter. Fokus ligger på plånboksfrågor och att försöka ge sken av att under deras ledning blir allt bra. Samtidigt kan vi se att runt om i världen sker en utveckling där vi hamnar efter och Sverige faktiskt på långsikt får allvarliga problem.

Den moderatledda alliansens svar på detta är att satsa på låglöneyrken, den inhemska tjänstesektorn, nedrusta utbildningsmöjligheter och utbildningssektorn med mera. Arbetslösheten stiger igen. Långtidsarbetslösheten har under alliansens styre ökat varje år och blir högre och högre. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög. Fattigdomen ökar igen och allt fler människor tvingas leva på anhöriga eller på socialbidrag.

Oavsett hur mycket sänkt skatt vi har fått har arbetslösheten inte blivit lägre och landets långsiktiga möjligheter till tillväxt och utveckling har inte förstärkts. Av de tio länder som Sverige handlar mest med ligger nio stycken i EU medan den tionden är USA. Dessa nio EU-länder är i dag i ekonomisk knipa och drar ned på sin konsumtion vilket slår mot Sverige. Samtidigt finns det länder och områden i världen som växer så det knakar men gentemot dem har vi en liten handel. Det finns ingen medveten politik från Fredrik Reinfeldt för att ändra på detta.

Däremot har Håkan Juholt insett detta och försöker få socialdemokraterna att inse samma sak, vilket vi gör. Vi behöver därmed forma en politik som har sin grund i det internationella perspektivet för att på det sättet bygga en bättre morgondag för landets invånare.

Jag tycker att Håkan Juholts politik med den kunskapsbaserade ekonomin i centrum är helt rätt. Sverige ska inte konkurrera med låga löner utan fortsätta med att konkurrera om arbeten som har högt kunskapsinnehåll och därmed går att tjäna mycket pengar på. Det är en hög och riktigt ambition som vi i Sverige definitivt klarar av att leva upp till.

De två mål som nu socialdemokraterna har tagit för vår ekonomiska politik är helt i linje med detta.

Martin Moberg lyfter upp att nu är det dags att spotta i nävarna och börja arbeta med den ekonomiska politiken. Peter Högberg frågar om socialdemokraterna kan bära socialdemokratin in i framtiden. Röda berget skriver om att socialdemokraterna kräver en mer aktiv ekonomisk politik. Helena Ericson i en internationell diskussion om euron samt frågar om alliansen är redo att föra en ansvarsfull politik nu. Ola Möller om att nu går vi vidare. Johan Westerholm om åsiktsmaskinen socialdemokraterna. Jämlikhetsanden frågar sig vad ett politiskt förslag är. Dagens ledarartikel från Aftonbladet. DN-debatt om att "krisen" i socialdemokraterna kan få återverkningar på demokratin. Löntagarbloggen för fram att göra skillnad på anställda. Martin Moberg tar upp vanvården inom äldreomsorgen och regeringens skattesänkarmani.

Jag vill se en progressiv socialdemokratisk skattepolitik

Leif Pagrotsky har fått i uppdrag av socialdemokraterna att titta närmare på skattesystemet och ta fram ett förslag på en ny skattepolitik. I går framträdde han i DN. Utifrån min synvinkel är det mycket viktigt att vi tar fram en egen progressiv socialdemokratisk skattepolitik med sikte på framtiden. Alliansens skattepolitik handlar mer om gårdagens samhälle där vissa ska gynnas framför andra men vi måste ha en skattepolitik som är bra för alla och skapar nya möjligheter för människor och samhället. Med andra ord har jag mycket höga förväntningar på att mitt eget parti nu ska visa sig ha en annan skattepolitik än vad alliansen har.

Alliansen har mycket klart gett en signal i sitt skattesystem vad som ska gälla. Vissa ska belönas, helst de med högre inkomster, medan andra ska bestraffas. Vissa ses som mer viktiga medan andra ses det med misstänksamhet på. Det pratas från moderaternas sida om att det ska löna sig att arbeta men ärligt talat måste vi alla ifrågasätta detta. Lönar det sig att arbeta när alliansen i regeringen bedriver en politik som gör att vi måste börja köpa våra egna försäkringar för att gardera oss mot arbetslöshet och sjukdom? Är det lönt att arbeta när den ena avgiften efter den andra höjs runt om i Sverige? Lönar det sig att arbeta när elpriserna springer iväg? När kollektivtrafiken är dålig? Lönar det sig att arbeta när regeringen inte för en aktiv arbetsmarknadspolitik vilket leder till att långtidsarbetslösheten ökar, när arbetslösheten ökar?

Vi kan se att det moderaternas skattepolitik gynnar de allra rikaste. De har fått det bättre och det är en medveten politik som förs för att det ska vara så.

För oss socialdemokrater handlar det nu om att ta fram en annan skattepolitik som gör att det blir bra för alla. Det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat. När människor är mellan två arbetstillfällen ska de inte bestraffas för det. Vi behöver lägga en progressiv socialdemokratisk skattepolitik. Då räcker det inte med att konstatera att alliansens sänkta skatter får vi köpa rätt upp och ned och höja alkoholskatten.

Socialdemokraterna behöver titta över hela skattesystemet. I tidningen Östran finns det intressanta frågeställningar som vi behöver diskutera ned på djupet. Vad är det för skattesystem vi vill ha? Vad ska det ha för uppgift? Hur ska det användas?

Ska skatterna höjas på miljöfarlig verksamhet och produkter samt tjänster medan de ska sänkas på arbetskraftsintensiv verksamhet? Detta är en viktig skattefråga att diskutera. I ett kunskapssamhälle är människor den viktigaste resursen. Ska vi sänka skatterna på arbete, alltså inte för den enskilde utan för den som anställer, men öka skatten på andra områden?

Ska människor få lägre skatt men betala mer i miljöskatter? Ska vi sänka skatter på arbete men höja momsen på varor och tjänster? Ska förmögenhetsskatten införas och hur skulle en sådan se ut? Behöver fastighetsskatten justeras (jo, den finns kvar men heter nu fastighetsavgift men det är fortfarande en skatt, att Villaägarföreningen och andra har gått på den blåsningen säger en hel del om vilka de egentligen företräder) och hur ska en sådan se ut?

Vi behöver titta över företagsbeskattningen och fundera över om vissa justeringar behöver göras där. Ska vi sänka bolagsskatten men samtidigt slopa avdragsmöjligheterna för företagen? Ska enpersonsföretag och småföretag ha lägre skatt men får betala mer inom andra områden?

Jag vill dock fastslå en sak. Moderaternas snack om att högre skatter skadar tillväxt och jobben är helt fel. Vi har haft högre skatter i Sverige men haft full sysselsättning och mycket låg arbetslöshet. Det där är ren osanning som man kommer med. Det visar sig att samhällen med högre skatter klarar nedgångar i ekonomin och liknande mycket bättre. Nu kan vi dock se att den lågskattepolitik som alliansen för gör att vi står allt sämre rustade när lågkonjunkturerna slår till.

Det är bra att förtroenderådet är nu till helgen så vi kan lägga fokus på politiken igen. Allt för länge har det varit en form av krypskytte mot Håkan Juholt. Det får bli ett slut på det. Håkan Juholt har mitt fulla stöd. Därmed är det dags att börja bygga en progressiv socialdemokratisk skattepolitik. Nu börjar vi jobba!

Martin Moberg tycker att socialdemokraterna ska våga mer i sin skattepolitik. Högbergs tankar i en allvarlig analys om socialdemokratisk skattepolitik. Ulf Bjereld anser att nu får det vara ett slut på slirandet i förtroendefrågan om Håkan Juholt som partiledare. Claes Crantz om att 2011 är ett förlorat år för socialdemokraterna.