onsdag 28 december 2016

En ny världsepok?

Utanför Sveriges gränser sker en diskussion som är mycket intressant. Den går att ta del av via BBC, Bloomberg, CNN, Newsweek med flera men även i svensk affärspress. Fokus handlar om att den epok och världsordning de flesta av oss har levt i har tagit slut. Valet av Donald Trump kan ses som slutet på finanskrisen och den epok som varit innan denna och följt efter. I den nya världsordning som nu uppstår gäller det för Sverige och EU att orientera sig rätt. Görs inte det är man hopplöst efter.

I Privat Affärers Placeringsguiden nr 12 i år går det att läsa följande på sidan 41:

"Valet av Trump markerar slutet av finanskrisen och epoken därefter. Den politik som präglat USA och världen sedan dess är över. I nästa epok är Kina nästan världens största ekonomi. Ryssland är världens största exportör av spannmål och påverkar politiken i andra länder via medier och proxykrig, till och med i Europa. 

Mellanöstern utkämpar sitt trettioåriga krig mellan sunni och shia. EU sätts på prov och har långt kvar innan finanskrisen kan läggas till handlingarna...Men EU är inte i samma fas och den geopolitiska oron i den nya epoken är större än tidigare för Europa och Sverige, som lever kvar i den idévärld som USA just lämnar..."

Det här är något som diskuteras intensivt i omvärlden och som borde vara med mer i den svenska debatten. Vi är inne i en förändring där vi har ett ansvar att vara tydliga med vad det handlar om. De populistiska partierna försöker att vrida tillbaka förändringen och satsar på nationalism och att länder ska isolera sig från varandra som huvudlösningen. EU ses som en fiende som man ska lämna. Allt blir bättre om man lämnar detta som vi är nu i och går tillbaka till det gamla, vilket är ett farligt sätt att resonera.

Det sättet att resonera och föra politik på är inte seriöst. Botten är i tankar från det förgångna och den världsepok som vi lämnar med stormsteg. Problemen kommer att förvärras om populisterna får som  de vill. För oss i Sverige gäller det att diskutera hur vi ska möta världsförändringen, dels som land och dels som en gemenskap som EU. I den nya epoken kommer det krävas än mer samarbete och att vi hjälps åt för att Sverige och EU inte ska bli förlorare.

Den geopolitiska kartan håller på att ritas om mitt framför ögonen på oss. Globaliseringen och digitaliseringen sker med stormsteg. Ojämlikheten har bitit sig fast och klassamhället är tillbaka. Samhället delar upp oss och om du har felaktig bakgrund och förutsättningar är det kört för dig. Den nyliberala eran är i grunden slut. Finanskrisepoken är också slut, en epok som var till för att rädda nyliberalismen.

För oss gäller det att ta initiativet till en helt ny epok. En epok som har det hållbara samhället och demokratin i centrum där vi måste vara rädd om vår planet och lämna över till kommande generationer något som är bättre än hur det är i dag. En epok där alla människors lika värde är en grundbult tillsammans med solidaritet, rättvisa och frihet. Jämlikhet och jämställdhet i centrum. För att sådant samhälle och epok ska bli verklighet måste en förändring till i Sverige och EU.

onsdag 21 december 2016

Sidsteppad

Ryssland, Turkiet och Iran tänker gemensamt ta fram en fredsplan för Syrien och landets framtid. I och med detta kan vi än tydligare se att världsordningen förändras i nya riktningar. Riktningar där EU och väst blir sidsteppad och sätts på avbytarbänken.

I efterskalven till finanskrisen 2008-2009 har väst, EU och USA, försökt att finna en ny roll. Nyliberalismen och allt vad den lovade skulle ske har visat sig för det mesta vara tomma ord med löften som lika bra kunde kastas i papperskorgen. Istället för att det skulle bli guld och gröna skogar till under- och medelklassen visade det sig att den rikaste delen av befolkningen kom att gynnas. De fick det mycket bättre medan andra fick ta del av "småsmulorna" och ta smällen för den ökande globaliseringen, världskonkurrensen, jobbutslagning och försämringar i välfärden.

EU har inte kunnat bli den kraft i världen som skulle massivt stödja demokratisk och ekonomisk utveckling i kombination med hållbart samhällsbyggande inte bara på vår kontinent utan också runt om i land efter land. Navelskådning och att skydda sitt eget från medlemsländerna i kombination med en övertro på nyliberalismen har lamslagit EU. Den ena chocken efter den andra har EU fått hantera. I spåren har populismen, nationalismen och tanken på att se andra människor som fiender vuxit sig allt starkare. Defensivt tänkande har varit i centrum istället för det offensiva agerandet och jobbet.

Vi kan se resultatet. I omvärlden anses EU tillhöra det förgångna medan andra länder, i framför allt Asien och Afrika, ses som framtiden. Östra Asien anses utgöra ett nytt maktcentrum i världen. Afrika anses som en kontinent med stora tillväxtmöjligheter och nästa heta plats för ekonomisk tillväxt. Det ger länderna här en helt annan ställning och möjligheter. Kina blir allt viktigare för allt fler länder att få investeringar ifrån. EU ses inte som lika hett och viktigt.

EU har inte heller lyckats att vara en viktig part i att kunna kyla ned konflikter, vara med och skapa fred och bygga en hållbar värld. Det är ett misslyckande från EU:s sida att den arabiska våren rann mer eller mindre bort, förutom i Tunisien, och att EU inte har varit en samlande kraft för att kunna hjälpa till.

Om vi vill att EU och därmed Europa inte ska ses som en kontinent som tillhör det förflutna behöver det formas en mycket mer offensiv och framtidsinriktad politik. En politik som inte bygger på nyliberalism, nationalism eller konservatism.