fredag 29 december 2017

Lokalsamhället framför finansmarknaden?

Vi står vare sig vi vill det eller inte vid ett vägskäl. Antingen fortsätter den ekonomiska ordningen som hittills med alla problem det medför och som drabbar vanliga människor hårdast eller så tar vi en annan väg. En väg som leder till att det satsas mer på människor och småföretagare.

I USA finns det två begrepp som är lite svåra att översätta till svenska men jag ska ge mig på en förklaring. Det ena begreppet är Main Street och det andra är Wall Street. Om vi utgår ifrån Main Street så handlar det om en huvudgata i mindre städer med shopping, caféer, restauranger, återförsäljare och liknande där människor samlas för att handla och umgås. Det kan också vara ett begrepp som handlar om vanliga människors och småföretagares intressen.

Wall Street å sin sida är den gata i New York där USA:s och världens mäktigaste finansmarknad finns placerad. Den symboliserar den ekonomiska makten och anses stå på finansmarknaden och storföretagens sida.

I USA, men också i andra delar av världen, förs det fram att politiken går finansmaktens ärenden och stiftar lagar och regler som gynnar denna makts företrädare. Vi kan se det nu exempelvis i Trumps skattereform som gynnar de rika och de stora företagen eller Ronald Reagans skatteförändringar som hade samma fokus. Banker och finansinstitut och storföretagen får en räkmacka som dessa väl förvaltar genom att investera stora summor i olika partier men också i form av tankesmedjor som har till uppgift att påverka folks sätt att tänka och se på omvärlden. Ett system som gynnar de rikaste.

Politiken gynnar "Wall Street" vilket bland annat kunde ses i finanskrisen 2008. Banker/finansinstitut räddades med miljardbelopp världen över (speciellt i Atlantekonomierna), vilket bland annat ledde till att höga chefers bonusprogram med utdelningar på miljontals kronor levde vidare och frodades. Samtidigt fick produktiva företag gå i konkurs, miljontals människor slängdes ut i arbetslöshet och fattigdom, välfärden fick skäras ned, människor cementerades i fattigdom, klassklyftorna ökar och ojämlikheten ökar allt mer. De rika klarade sig medan medel- och underklassen fick ta smällen.

Under årens lopp sedan avregleringen av finansmarknaden har den ett antal gånger skapat kriser som skattebetalare fått gå in och betala för. Massarbetslöshet och konkurser samt ökad ojämlikhet och fattigdom har kommit i deras spår. Finansmarknadens aktörer har inte tagit sitt ansvar fullt ut utan skickat räkningarna till olika länders skattebetalare. Det är inte för inte som det har rests krav på att finansmarknadens aktörer måste ta sitt ansvar och att man ska tillåta att vissa banker/finansinstitut går i konkurs, att de istället tas över och blir helt ägda av staten utan någon ersättning till ägarna, att banker/finansinstitut ska ha mycket eget kapital för att täcka om det blir kriser, att de inte ska ta så stora risker genom att spekulera och försöka tjäna pengar på både det ena och det andra. Det finns också tankar på att införa en skatt på penningtransaktioner.

Samtidigt med detta måste mer göras för att skydda och stötta Main Street vid kriser och mellan kriser. Det är inte rätt att medel- och underklassenska drabbas på grund av att någon spekulerar och säljer finansiella produkter som inte ska säljas och systemet kollapsar. Det finns en orimlighet i detta som det måste tas itu med. EU har ett stort ansvar att se till så att vi slutar att gå den vägen. Vi måste välja en helt annan väg. Även i Sverige måste vi ta ett annat ansvar än tidigare.

Jag kommer i ett antal blogginlägg framöver att diskutera vad som kan göras för att vi ska få ett annat ekonomiskt system som satsar på medel- och underklassen. Det behövs politik och ekonomi för flertalet, inte fåtalet.

torsdag 28 december 2017

En ny världsordning?

Det finns en trend i världen som vi alla måste förhålla oss till. Det gäller oavsett var i världen vi bor eller vem som styr i ett land. Speciellt för oss i Sverige och väst behöver förhållas till det. Det handlar om trenden att globaliseringen gör att mer och mer flyttas över till östra Asien inom ekonomi och därmed också inom den politiska makten i världen. Hur det ser ut hos oss med ökade klassklyftor och en medelklass som står och stampar beror på denna trend. En trend som ökade markant när finanskrisen för Atlantekonomierna slog till med full kraft 2008-2011. En ny världsordning håller på att skapas.

Efter andra världskriget har vi varit i en världsordning som först hade sin grund mellan USA och Sovjetunionens kamp, tillsammans med resp allierade, och sedan USA som ensam supermakt. Världsordningen byggde på västs ekonomiska, politiska och kulturella makt. En makt som andra fick förhålla sig till vare sig de ville det eller inte. Demokratiskt valda ledare kunde avsättas och i dess ställe kom diktatorer som hade sitt stöd från väst, framför allt USA. Samtidigt växte sig demokratin sig allt starkare och fler länder blev demokratiska.

Vi har under det senaste årtioendet kunna se hur USA:s och västs makt utmanats, framför allt från östra Asien. I takt med att Kinas ekonomi har vuxit sig allt starkare, mer av västs produktion har placerats där och en högerideologi styrt väst både politiskt och ekonomiskt har makten och inflytandet allt mer flyttats över till Kina. I dag är det inte mycket som skiljer i ekonomisk makt mellan Kina och USA. Politiskt träder USA tillbaka och i dess ställe stiger Kina fram. Även Ryssland stärker sin position.

Finanskrisen som vi i väst anser drabbade hela världen var egentligen fokuserat till Atlantekonomierna. Det var här som finanskrisen slog till som allra hårdast och slog ut miljontals människor i arbetslöshet. Lägg till att miljoner människor redan tryckts ned i arbetslöshet, fattigdom och underklass innan finanskrisen. I andra delar av världen kom denna finanskrisen att vara enbart krusningar på ytan medan deras ekonomier växte. Ta Kina som ett exempel. Trots västs negativa BNP-siffror växte ekonomin så det knakade i detta land. Andra länder som exporterade till växt kunde dra nytta av Kinas tillväxt.

Kina har stigit fram på världsscenen på ett helt annat sätt än tidigare. Landets politiska makt ökar i takt med att ekonomin används ännu mer offensivt än tidigare. Kina storsatsar inom artificiell intelligens, miljöteknik, den gröna energiframställningen, ökad handel med omvärlden där olika delar av Euroasien byggs samman via järnvägar, vägar och hamnar. Gigantisk mängd med pengar pumpas in i byggande av dessa nya "sidenvägar". Länder ansluter sig till detta och ser stora fördelar att länkas till den kinesiska ekonomin. Att det sedan innebär att dessa länder blir beroende av Kina och dess politiska makt är en bisak och accepteras. Kina ses som det land det måste förhålla sig till.

Det vi måste göra är att diskutera nu på allvar hur vi ska förhålla oss till den nya världsordning som byggs rakt framför oss. Hur ska Sverige och EU kunna vara aktiva i detta? Kan vi vara med i byggandet av de nya handelsvägarna för att vara en jämviktspool gentemot Kina? Hur kommer EU:s ekonomiska situation att utveckla sig? med flera frågor.

Det är dags för Sverige och EU att resa sig på allvar ur finanskrisens skugga och börja kommer med stora visioner för hur framtiden ska byggas. För vi måste välja. Antingen dikterar andra vår utveckling eller så skapar vi den själva.