Samhället mår dåligt

Vi har nu kunnat följa utvecklingen i Stockholm under ett par dagar. Först i Husby men nu i natt i andra förorter i Stockholm. Det är protester och oroligheter där ungdomar är drivande i detta. Tyvärr har detta tagit destruktiva uttryck som drabbar den vanliga medborgaren. Det är förkastligt att så sker. För den ilska och frustration som finns riktar sig egentligen mot samhället och den förändring som har skett. En förändring som har accelererat under de senaste åren. Det ungdomarna säger, på sitt sätt, är att nu får det vara nog.

Det är lätt att ryckas med i att fördöma det som sker, att det är kriminella unga som håller på och att det är ren skadegörelse som sker. Självklart ska vi vara upprörda över att det brinner, att stenar och annat haglar över poliser och brandpersonal och att det är den vanlige människan som drabbas men samtidigt måste vi sätta in detta i rätt perspektiv.

Anders Lindberg har en mycket bra ledarartikel i Aftonbladet som slår huvudet på spiken vad det i grunden handlar om. Det är den politik för ökade klassklyftor som har skett och som drivs medvetet. Där de som har haft mycket pengar i plånboken fått ännu mer medan de som har det tuffast har istället fått se inkomsten minska. Där massarbetslösheten har bitit sig fast och breder ut sig, där fattigdomen ökar och där människors framtid begränsas på olika sätt.

För oss alla kommer nu den ena rapporten med späckad fakta om att Sverige har tagit fel väg efter den andra. Det blir allt klarare för allt fler att det går åt fel håll. I förorterna, i bruksorter med flera har denna utveckling kunnat ses ganska snabbt. Nu har det hela bokstavligen exploderat och det är ingen slump att det är just i Stockholm det sker.

Fredrik Reinfeldt var ute och uttalade sig igår men han hade ingenting att komma med. Det var mer av att kommentera och försöka se engagerad ut. Från alliansens sida har detta kommit som en chock och man vet inte hur det ska hanteras i närtid. Däremot rabblas det om skolan och lite annat men det är åtgärder som inte hjälper människor i arbete, i meningsfull fritid och får människor att känna hopp om en bättre framtid i dag.

Vi ska därmed inte förvåna oss över det som sker. Självklart ska vi fördöma det men inte vara förvånade. Detta har varit på gång länge men fokus har mer legat att klaga på förorterna, att det är synd om dessa människor, att de lever i utanförskap men ingenting har sedan skett. Politiken för ökade klassklyftor har istället fortsatt som ingenting. Frustrationen har växt hela tiden. Det var bara en tidsfråga innan det skulle bli en krutdurk som smällde till.

Johan Westerholm i en bra analys över det som har hänt. Martin Moberg skriver om att arbetslösheten fortsätter att öka. Joakim Jonsson för fram att ungdomsarbetslösheten är en stor förklaring.  Svenska Dagbladets ledare gör det lätt för sig. Fredrik Reinfeldt vill inte se helheten av sin politik. Förslag om att bygga ihop Stockholm. 

Vilken "dröm" har socialdemokratin om Sverige?

Jag tror de flesta av oss, även runt om i världen, känner till begreppet "The American dream". Ett samlingsnamn för ett samhälle där vem som helst kan lyckas tack vare sig själv. Alla har den möjligheten. Det är en vision som ska vägleda människor. Frågan är vad för "dröm" som ska leda Sverige in i framtiden. Speciell fråga handlar om vad för "dröm" som socialdemokratin har.

Ambitionen för partiet är att bli ett parti på minst 40 procent. Dagens opinionsmätning visar att vägen dit är lång men jag anser att det går att komma dit. Dock måste vi börja diskutera varför vi vill leda landet, inte bara med sakpolitiska idéer utan också utifrån en vision/dröm som vi vill förverkliga. På det sättet förstår väljarna bättre vad vi vill göra och varför vi gör som vi gör.

I dagens Sverige växer klassklyftorna. En mätning som presenterades från OECD visade att klassklyftorna har ökat snabbast och att Sverige nu har gått från första till fjortonde plats. Ingen är immun mot en sådan utveckling. Definitivt inte medelklassen i Sverige. De flesta i medelklassen är bara en lön ifrån att bli fattig. Skulle medleklassen drabbas av arbetslöshet eller blir sjuka skulle de snabbt falla ned i fattigdom.

Alliansen i Sverige driver en medveten politik för att klassklyftorna ska öka. Den sidan anser att större inkomstskillnader, försämringar av försäkringsskyddet vid arbetslöshet och sjukdom, en arbetsmarknadspolitik som misstänkliggör människor, att den svenska skolan ska dela upp unga i olika grupper och där varje grupp kan bara välja en väg framåt, mer privata alternativ och ett samhälle där du själv måste lösa allting men du gör det på marknaden. Fram växer ett samhälle där du som har resurser, nätverk med mera är den som blir vinnaren. Väljer du fel har du dig själv att skylla. Det är ett osolidariskt samhälle där vissa berikar sig på flertalet.

Socialdemokraternas vision/dröm är att bygga ett samhälle med vars hjälp du kan förverkliga dina drömmar om det goda livet. Vi sätter din frihet och dina möjligheter i centrum. Då måste ett nytt samhälle byggas som ger dig alla de möjligheter du behöver för att kunna nå dina drömmar. Ett samhälle som håller dörrarna öppna för du ska kunna nå dit du vill, ett samhälle som finns till för din skull och ett samhälle som är beredd att hjälpa till samt ge nya chanser gång efter annan.

Vi tror varken att marknaden eller en stark stat är lösningen. Istället är det gemensamma samhälle som är det som ska användas. Hur detta samhälle ska kunna hjälpa just dig på bästa sätt beror på hur mycket skatteintäkter den har att använda sig av, hur vi människor ser på varandra, hur stark välfärden är, hur socialförsäkringsnätet ser ut, hur bra och många utbildningsvägar som du kan använda dig av, hur mycket arbete det finns att få, hur låg arbetslösheten är, hur solidariska vi är, hur jämlik samhället samt hur demokratiskt det är.

Om något av alla dessa saker inte fungerar på bästa sätt försvåras dina möjligheter. Även om du själv tycker att du har det gott ställt är du beroende av andra och samhället för att lyckas. Om det någonstans finns en begränsning kommer du att påverkas av detta på ett negativt sätt förr eller senare. Det kan antingen gälla dig personligen eller en närstående i form av mor-farföräldrar, syskon, mamma eller pappa, barn eller barnbarn. Det kan också vara en god vän.

Jag kommer att på bästa möjliga sätt att redovisa hur vår politik hänger ihop för att skapa ett samhälle där du får möjlighet att förverkliga dina drömmar om det goda livet. För det är just det som socialdemokratin står för.

Martin Moberg skriver om dagens opinionsmätning. Bengt Silfverstrand undrar över varför inte socialdemokraterna lyfter. Björn Andersson frågar sig vad som orsakat raset. Nils Erik Lindblom skriver att ny forskning visar att socialdemokraterna har haft rätt hela tiden. Martin Moberg tar upp om att välja rätt yrke. Göran Johansson skriver om regeringens medvetna politik att försämra a-kassan. Johan Westerholm tar upp om att låglöneländer är en förutsättning för vår egen livsstil.

Jag är inte nöjd!

I dag presenteras den senaste SIFO-undersökningen i Svenska Dagbladet. I den får den rödgröna sidan egen majoritet med 50,7 procent och förpassa Fredrik Reinfeldt till oppositionsrollen. Kristdemokraterna skulle inte komma in i riksdagen. Det skulle därmed vara frid och fröjd men det är det inte. För socialdemokraterna backar med 1,6 procent till 32,8. Jag är inte ett dugg nöjd över denna utveckling.

När jag skriver detta har analysen från SIFO:s mätning på Svenska Dagbladet ännu inte presenterats. Jag ska därmed göra en snabb analys av detta.

Jag har tidigare skrivit om opinionsmätningar att socialdemokraterna har ett motstånd vid 35-36 procent. I mätning efter mätning slår vi i detta "tak". Det är ett pendlande fram och tillbaka. Det som är positivt är att vi "landar" på 32,8 procent, som är en högre nivå än vad man har landat på tidigare men vi socialdemokrater ska inte känna ett dugg glädje eller belåtenhet över dagens opinionssiffra.

Jag är inte ett dugg nöjd. Vill vi vara ett parti som sätter dagordningen, som känns som det naturliga valet för människor att välja måste stödet se till att öka och det rejält. Även om kristdemokraternas uttåg ur riksdagen innebär att socialdemokraterna kommer att få fler platser i riksdagen än vad dagens opinionsmätning visar är det en klen tröst. Om detta hade varit en valresultatet hade jag kallat det en pyrhusseger.

Vi måste nu på samlad front föra fram den socialdemokratiska politiken. Fokus måste ligga här nu. Det är jättebra att vi satsar på skolan, jobben och kampen mot arbetslösheten men ska vi nå högre behöver dels ytterliga politiska områden läggas till samt en fördjupning ske av ovanstående. Jag skulle vilja se att vi la till sjukvården, miljön samt prata om hur vi vill använda statsbudgeten för att satsa Sverige ur krisen och in i framtiden.

Jag vill också att vi ska prata om dagens arbetsliv och komma med förslag på hur vi ska stärka löntagarnas makt samt göra arbetslivet enklare. Socialdemokraterna är ett löntagarparti och behöver därmed prata om arbetslivets villkor och komma med förslag hur detta ska förbättras. Vi har förslagen redan från partikongressen. Det är därmed dags att öppna upp nya "fronter" där vi presenterar en sammanhållen politik. Knyt detta till vår ideologi och det människor i Sverige vill stå för så kommer partiet att lyfta. 

Nöjd med dagens opinionsmätning? Inte ett dugg.

Tord Oscarsson skriver om dagens mätning.

Arbetsmarknad med nya krav

I dag lever vi i en värld där allt snurrar allt snabbare. Förändringar kan både ta lång tid att ske men också blixtsnabbt. Globaliseringen ställer i dag helt andra krav än vad den gjorde för 100, 30 eller 5 år sedan. För varje år ökar kraven på arbetsmarknaden. Det ställer stora krav på att samhället är med aktivt i denna utveckling men också alla oss människor. För att klara av detta behöver skolan egentligen reformeras i grunden. LO:s förslag om att stärka yrkesprogrammens attraktivitet är ett steg i denna riktning.

Jag tror att det är många ungdomar som har fått höra från sina föräldrar och äldre släktingar att när de var unga hade de minsann jobb direkt när de gick ur skolan. Det räckte att gå i grundskolan och om man var skoltrött gick det att få ett arbete istället. Många unga präglas av detta och får därmed en felaktig bild av hur arbetsmarknaden fungerar. Det som gällde för 16 år sedan eller 50 år sedan gäller definitivt inte i dag.

I år anser arbetsgivarna att gymnasiekompetens är den lägsta nivån som behövs för att kunna få ett arbete. Ett slutbetyg i gymnasiet är en kvalitetsstämpel som visar på att eleverna fullföljer ett uppdrag, utvecklar sin förmåga att analysera, ta eget ansvar, lösa uppgifter samt ta eget initiativ, ta till sig och bearbeta stor mängd information samt att man är produktiv.

Det här är något som de som är etablerade på arbetsmarknaden inte tänker på. Framför allt en hel del ledare inom gymnasieskolan inte tänker på eller ens är medveten om. Många skolpolitiker är det inte, vare sig på lokal- eller riksnivå. Detta ställer helt andra krav som dagens gymnasieskola inte klarar av.

Det är därmed bra att LO nu sätter ned foten och vill se att yrkesprogrammen uppgraderas och blir modern, mer i tid med hur samhället utvecklas och vilken väg som den är på väg in i.

LO vill se fyra utvecklingspunkter genomföras. Det handlar om att ge alla yrkesprogrammen ska ge högskolebehörighet, att utbildningsformer och stöd ska utvecklas för att förhindra avhopp, att branscherna får större inflytande över yrkesutbildningarnas innehåll, kvalitet och storleken för att anpassa detta efter hur arbetsmarknaden ser ut och att det behövs en starkare koppling mellan utbildningen och arbetsmarknaden.

Det här går tvärtemot Jan Björklunds och alliansens syn på skolan. I den skolan ska det delas in, begränsas och vissa ses som bättre än andra. Det är nu färre som söker till yrkesprogrammen. Detta trots att yrkesutbildning är den bästa vägen till att få ett arbete eller starta ett eget företag. Det är som att alliansen ser ned på dessa yrken och om de ska finnas så ska det delas ut bidrag till företagen.

Dagens arbetsmarknad ställer helt andra krav på människor än den gjorde för 16 eller 50 år sedan. Det gör också att skolan måste utvecklas och det som lärs ut till eleverna behöver också förändras. Alla program behöver ge högskolebehörighet. Det är en kvalitetsstämpel samtidigt som det ger ungdomarna nya utvecklingsmöjligheter i framtiden. LO:s inlägg i debatten visar, tillsammans med socialdemokraternas förslag på utbildningsområdet, att det är arbetarerörelsen som driver skol- och utbildningsfrågor och dess framtid i Sverige.

Martin Moberg skriver om det exkluderande samhället. Göran Johansson tar upp att kunna tillgodose efterfrågan av kvalificerad yrkeskompetens. Anna Vikström lyfter upp att friskolorna måste ta ansvar för elevernas skolgång. John Andersson skriver om att regeringen vill tvinga psykiskt sjuka tillbaka till arbetet. Johan Westerholm om den siste kapitalisten.