måndag 13 november 2017

M-alliansen förstår inte arbetslösheten

nför valet 2006 var den moderat ledda alliansen tvärsäker på varför människor var arbetslösa och varför det fanns ett utanförskap. Lösningarna var solklara. Här skulle det bli verkstad. Efter alliansens åtta år vid makten samt deras nya utspel är slutsatsen klar. Alliansen bryr sig inte om arbetslöshet och utanförskap. Istället handlar det om att införa och cementera ett systemskifte där ett fåtal ska gynnas och flertalet får stå tillbaka.
Så fort den moderatledda alliansen kom till makten sattes det i gång. Det handlade om att försämra för den som var arbetslös. Begränsningar i a-kassan infördes. Nivån på taket för att få a-kassa frös. En trappa infördes så att ju längre man är arbetslös så sjunker ersättningsnivån. I och med att m-alliansen ansåg, och anser, att människor hellre lever på bidrag än jobbar så gäller det att försämra bidragsnivån. Hur länge man kunde ha a-kassa och jobba deltid/timanställning begränsades också. Det skulle få ut massa människor i arbete. För att vara på den säkra sidan såg regeringen också till att arbetsmarknadspolitiken fokuserade på att arbetslösa skulle söka jobb, söka jobb och åter söka jobb. Arbetsmarknadsutbildningar och andra insatser som gav jobb drogs det ned på.

Samtidigt med detta infördes det sänkta skatter. Människor som jobbar skulle få sänkt skatt. Det skulle lägga ett tryck på arbetslösa och sjuka som alliansen ansåg att dessa hellre lever på bidrag än jobbar. Detta skulle göra att arbetslösheten skulle sjunka, liksom sjuktalen när det infördes tidsbegränsningar i sjukförsäkringen. Den så kallade rehabiliteringskedjan infördes.

Nu visade det sig att det inte riktigt fungerade så i verkligheten. Vid ritbordet i regeringskansliet eller vid partiledarträffarna i alliansen såg det nog bra ut men verkligheten visar sig vara verkligheten. När människor blev långtidsarbetslösa och inte fick hjälp att komma bort ifrån den stod alliansregeringen handfallen. Man visste inte vad som skulle göras. Det sades att något nytt och bättre skulle införas. Vad blev det? När inget annat fungerade infördes FAS 3.

Trots det blev det inte bättre. När lågkonjunkturen slog till via finanskrisen blev det viktigare att sänka skatterna för m-alliansregeringen än att satsa på en ordentlig arbetsmarknadspolitik. Fungerade på ritbordet men inte i verkligheten.

M-alliansen förlorade valet och nu trodde nog människor att de gamla regeringspartierna skulle inse att deras arbetsmarknadspolitik inte fungerade. För det är så att deras grundidé om varför människor är arbetslösa och åtgärderna för att lösa det stämde inte med verkligheten.

Har det lärts något. Nej. M-alliansen fortsätter prata om att folk hellre lever på bidrag och det ska löna sig att arbeta. En politik som visade sig inte klara av det den lovade. Lägre arbetslöshet och färre i utanförskap.

Nu kommer nytt förslag på hur arbetslösheten ska sänkas: Lägre ingångslöner.

Om nu m-alliansen verkligen vill komma till rätta med arbetslösheten borde den sidan i svensk politik stanna upp och fundera över vad som är orsak och verkan. Vad är lärdomen av detta? För att verkligen kunna komma tillrätta med arbetslösheten gäller det att veta varför arbetslösheten ligger där den ligger. De bakomliggande orsakerna ifrån verkligheten är viktiga att förstå och inte sätta teoretiska ideologiska tankar som grund för lösningar.

Nu vill m-alliansen sänka ingångslönerna. Samtidigt råder det rekryteringsproblem inom minst 100 yrken i Sverige. Det vill säga att inom minst 100 yrken är det i dag brist på personer som kan ta dessa jobb. Jobb finns men personer saknar rätt utbildning. Lösningen är därmed enkel. Satsa på utbildning.

fredag 10 november 2017

Rostbältet i Sverige

De ekonomiska hjulen snurrar allt bättre. Tillväxten ligger på 4,0 procent. Arbetslösheten är nere på 6,7 procent, lägst sedan november 2008. Ungdomsarbetslösheten är nere på 18,0 procent. Sysselsättningen i antal personer har aldrig varit högre och ligger på 5 044 200 personer, sysselsättningsgraden är på 68 procent, högst på 2000-talet. Allt ser bra ut. Samtidigt har regeringen lagt en reformbudget där 40 miljarder kronor investeras i välfärden och att det ska skapas fler jobb i Sverige samt ett grönare land. Det gäller att satsa för det kan bli förändringar i valet nästa år där rostbältet kan fälla avgörandet. Ett rostbälte som går igenom Sverige.

Det går bra för svensk ekonomi och Sverige i stort. Världsekonomin tuffar på och världen befinner sig i en högkonjunktur. Den kan knäckas snabbt om konflikter som finns omvandlas till storkrig eller någon ny konflikt uppstår som snabbt blir storkrig. Nu är vi inte där och vi får hoppas att vi slipper att hamna där.

Begreppet "rostbälte" kommer ifrån industriregionen i nordöstra USA och förfallet av denna region. En region som inte klarade av att ställa om till den globala konkurrensen, utsatt för mycket hög arbetslöshet, avfolkning och ökad urbanisering. Detroit är en känd stad i denna region. Flint en annan. Bilstäder båda två som drabbades mycket hård av nedläggningar av bilindustrier.

I Sverige har vi också "rostbälte". Inget som det pratas högt om och något som är en central del av den politiska debatten men det finns och är en realitet för tusentals människor. Industrijobb har försvunnit och inte blivit ersatta i den mängd som försvunnit. Jobben har gått till andra länder eller helt lagts ned. I dag ersätts många jobb av robotar och annan automatiseringen resp digitalisering. I en artikel i Expressen, finns en karta som visar var i Sverige industrijobben har försvunnit resp vuxit till. Under perioden 1990-2015 har 320 000 industrijobb försvunnit. Dalsland är ett landskap som drabbats hårt.

Det går att se att i stort sätt hela Sverige är det negativt när det handlar om industrijobb. Det finns vissa kluster i rödaktig ton, som visar på större förlust av industrijobb. Det är längs kusten i Norrland, Dalsland, Värmland och Dalarna mot Gävle, i Bergslagen, Östergötland, i hela Småland och Västergötland, Göteborgsområdet, Stockholmsområdet, delar av Skåne. I en del av dessa områden har fler jobb inom tjänsteekonomin vuxit till och ersatt men förlusten av industrijobben är ändå en tydlig signal om att jobb som innan folk lättare kunde få inte längre går att få. Många förblir därmed i arbetslöshet.

I detta "rostbälte" finns en grogrund för motstånd med vårt nuvarande samhälle som bottnar i en oro om att morgondagen blir sämre än hur det är i dag. Man ser hur andra får det bättre men inte en själv och ens familj. Det ses på hur det satsas på olika grupper i samhället men inte på den man själv anser att en tillhör. Lockelsen att rösta på andra partier som inte suttit vid makten är stor. En lockelse som växer i takt med det att tiden går.

Vi kan se runt om i Europa där vi har motsvarande "rostbälten" och högre arbetslöshet hur människor röstar på nya partier ex högerextrema sådana. Man vill ha något nytt för att se om det ger möjlighet till att en själv och ens familj får det bättre. Våra "rostbälten" är en realitet och vi måste investera mycket i dessa för att visa att vår regering är en regering för flertalet i Sverige, inte för ett fåtal.

Nu ska vi lyfta fram det jag skrev ovan om att i en del av de områden där industrijobben har försvunnit har dessa inte bara ersatts av nya jobb inom tjänstesektorn utan dessa nya jobb är också fler än de som försvunnit, ex i Stockholm. De är inte en del av "rostbälte" egentligen utan tillhör en annan kategori och ses också i dag som tillväxtcentra. De är en del av den kunskapsintensiva ekonomin, upplevelsebranschen och den hållbara ekonomin. Det är en intressant förändring. Samtidigt finns andra områden där arbetslösheten är hög, klassamhället tydligt, avfolkning, försämrad välfärd med mera. I många kommuner står man med 1-2 stora arbetsgivare som har många anställda. När någon av dessa skär ned eller lägger ned drabbas kommunen mycket hårt.

40 miljarder kronor investeras i Sverige under nästa år, och kommande år. Det är bra men som alla vet behövs det mer. Välfärden är i stort behov av mer resurser. Fler insatser behövs för att människor ska komma i arbete, att fler jobb skapas. Ska valet 2018 inte bli en negativ överraskning behövs det jobbas hårt på alla fronter för att arbetslösheten ska sjunka än mer, fler få ett arbete, hopp om en bättre framtid, speciellt i de områden där människor ser sig ha hamnat efter andra i dagens värld.

Dalslands situation